Little awesomeness..

Minns mitt 80 tal.
Växte upp på landet utanför Borlänge, i en liten by med kassa kommunikationer. Bussarna gick sällan men det gjorde inget, jag gillade att vara hemma. Ritade och fantiserade, lyssnade på Carola Häggkvist som sjöng Främling ur kassettspelaren, tuggade på Hubba Bubba och var småkär i Luke Goss från bandet Bros. På väggen hade jag en plansch på Yvonne Ryding då hon hade vunnit titeln Miss Universum. En gång i veckan kollade hela familjen på Dallas och Lilla huset på prärien. Sent om kvällarna tjuvkikade jag när mamma tittade på V. Hon trodde att jag låg i min säng för den var för otäck för en åttaåring ansåg hon och visst hade hon rätt, men mitt stora intresse för sci-fi filmer vaknade då. David Hasselhoff med sin krullfrissa i Knight Rider följdes likväl SpandexLeroy och SnällHolly i Fame.
Det var rosa/blå ögonskuggor, klarblå mascara och stentvättade jeans som gällde. Livet var så enkelt och okomplicerat. veckorna var långa och ett år var ju så vansinningt långt! När jag då föreställde mig själv som 30 åring så var jag övertygad om att jag skulle vara en bussinesswoman som jag sett i Falcon Crest, ha hus, bil och rest världen runt. Jag skulle vara kläddesigner alternativt konstnär och köra runt i en rosa metallic Ford Eskort!

 Vad hände sen? ....livet blev någonting helt annat. Livet blev redan vid 20 så mycket dystrare och tuffare än vad jag kunde föreställa mig. Det finns så mycket orättvisor och all frustration som kommer efter  i kölvattnet. Ensamheten är förödande ibland men man lägger sig inte ner och ger upp, då kanske man riskerar att det där efterlängtade ljuset i tunneln inte dyker upp. Dagarna går så fort nu, veckorna flashar förbi och åren likaså. Kanske hinner man inte uppleva den dag då man ser ljuset i tunneln utan man får inse faktum att - livet är precis så här det ska vara. Alla föreställningar och förhoppningar måste puts väck, finna mig i det jag har idag och göra det bästa utav det! Ibland känner man - om jag faller, så fångar ingen upp mig så man tvingas vara stark. Denna styrka kan jag nog försöka bygga mitt awesomeness på! Har inte råd att ömka mig, har ingen lust heller. Såg ett citat jag gillade - Dont be sad, be awesome! En dag ska det ordna sig hoppas jag på, då kanske jag kan luta mig bakåt, släppa taget och andas ut. Smutta på mitt kaffe och känna att livet inte blev så dumt ändå...utmaningar gillar jag ju!

Nu är det dags igen!

Suttit en stund med en kopp kaffe och lekt litet, testade fram en ny design på den här bloggen. förhoppningsvis kanske får det igång mitt skrivande igen. Det har varit så mycket som hänt i livet att man helt tappat skrivlusten. Nu har skrivklådan sakta men säkert börjat göra sig påmind, och då kan det vara revligt men en uppfräschning!  Som ni ser så är det lite mer kontrast i denna design, detta för att jag ska kunna se bättre. Synen har fortsatt blivit sämre, var på koll hos Herr Doktor igår där det konstaterades att inflammation samt svullna kärl finns fortfarande kvar. Nu är det en liten kapplöpning med tiden, hoppas innerligt att jag hinner få min operation innan synen blir alltför kass!! Så mina vänner, får ni syn på mig, hojtar till men att jag totalt ignorerar er så är det för att jag helt enkelt inte har sett! Så om du inte har alltför bråttom så kom gärna fram och säg hej mitt framför nyllet på mig!

Idag ska jag få ha mina underbara kids. Tyra har blivit hela 8 år och det är inte klokt! Hon ska få tre dockor hon önskat sig så innerligt. Tre utvalda av henne själv av de coola Monster High dockorna.

Till och med jag har tittat och suckat över att de inte fanns på min tid!  Hemsidan är dödscool, inte så rosa och sliskig utan litet gulligt horroraktigt vilket tilltala min lilla Halloweenprinsessa alldeles förträffligt! Kolla in hemsidan här! Vilken gammal tant jag blivit hihi! Med dramatenvagnen åker ag till T-bana till skolan, med kramar och pussar hämtar jag kidsen sen går vi tillsammans och handlar mat och lite gott till helgens mys!

Kramis!